Aldrig igen.

2016-05-28 @ 00:29:23

Jag vet inte.

2016-05-26 @ 20:56:00
Inatt drömde jag en riktigt otäck dröm. Jag vaknade upp kallsvettig och det gjorde så himla ont i mitt hjärta,på riktigt, den smärtan var inte att leka med..
 
Jag trodde för en sekund att allt bara var en dröm, men insåg att min mardröm var min verklighet. Jag syftar inte på någon specifik människa i min omgivning, utan jag tänker på relationen mellan mig och vissa.
 
Jag önskar ibland att människor bara kunde se in i mina ögon och veta min historia. Utan att behöva öppna min mun, utan att vidröra min själ, utan att tvinga fram mina minnen, utan att tänka.
 
Jag kan förstå att det låter som att jag är deppig, men det är jag inte. Jag behöver bara skingra mina tankar de dagar som jag har en dålig dag. Egentligen har jag faktiskt haft väldigt väldigt bra dagar/veckor med undantag för vissa stunder.
 
Ibland tillåter jag mig själv att känna, men ibland orkar jag inte.
 
Jag känner mig fortfarande riktigt utmattad och de saker jag gör för att inte få mig att känna mig utmattad, de saker som ska ge mig energi, gör bara i slutändan så att jag känner just det -utmattad.
 
Jag är trött i själen.
 
Jag försöker se fram emot så mycket, men jag ser ingen mening med någonting (just nu) Jag vet att jag kommer att må bättre, så jag härdar ut. Men det skulle vara så skönt att få falla och gråta och ruska av mig, så jag kan vara redo att klättra uppåt.
 
Nu känner jag bara att jag är fast i ett hål och att jag, för min egna skull, faktiskt kan få falla de sista centimetrarna till botten och att få vara där ifred tills jag torkat mina tårar och är redo att ta mig upp.
 
Nu är jag inte redo för någonting. Jag står bara och stampar på samma ställe. Kanske samlar jag kraft inför raset jag känner att den behöver, för att sedan orka stå. 
 
Jag vet inte.
 
Jag vet ingenting mer än att jag är riktigt stark. 
Jag har gått igenom så himla mycket och jag kommer att komma över allt jag gått igenom den sista tiden. Det är just det jag uppskattar med mig själv; att jag är så nära till mina känslor och accepterar dem, oavsett vilka känslor det är. Och så min självinsikt. Jag VET att allt löser sig och jag är tacksam att jag får dra ännu en lärdom av min resa här i livet.
 
Jag önskar inte någon något illa, jag önskar alla människor kärlek och harmoni. Jag orkar inte hata, för i slutändan är det bara min energi det drabbar. 
 
 

Det går, men det är svårt.

2016-05-13 @ 10:42:04
Ensamheten..
Det var längesen.
Så himla längesen.
Ska jag vara ärlig så skrämde det mig så otroligt mycket. Att vara ensam är ju det mest skrämmande som finns, tänkte jag.
De veckorna Joel skulle vara hos sin pappa, hur skulle jag fixa det? Vad skulle jag göra? Vad gör man när man är ensam? Hur hanterar man det? Alla känslor som jag känner, hur ska jag hantera allt?
 
Jag vet ju inte ens vad jag känner, eller om jag ens känner något. Jag har liksom ingen pli på mina känslor.
Det bara finns där, överallt men ändå ingenstans. Allt blev så överväldigande att jag bara stängde av känsloknappen, men ändå så känner jag så mycket. Märkligt det där.
 
 
Det kändes nästan som en livskris, eller ja, det var faktiskt en mindre livskris för mig.
Att ha nya känslor att hantera, nya rutiner, ny lägenhet, nytt allt. Så allt det här var riktigt tufft och jobbigt för mig att kunna hantera. Ska jag vara ärlig så vet jag fortfarande inte hur jag har lyckats stå upp på mina ben, skratta, faktiskt vara glad och se det roliga och positiva i saker och ting.
 
 
Kanske är det för att jag är starkare nu då jag är några erfarenheter rikare sen mitt förflutna,
att jag kan se att jag lärt mig något av detta, att tacka och se på denna svårighet med ett öppet hjärta och sinne för att detta är något jag kan ta med mig och bli rikare utav.
Eller så kanske det är för att jag på något sätt ändå känner mig lättad och innerst inne vet att detta ändå är rätt val? Jag känner med hjärtat och tänker med hjärnan, precis som alla andra. Och jag känner en sak men tänker en annan. Att vara förnuftig när man har dessa känslor är ganska svårt, det går, men det är svårt.
 
Äh,Jag vet inte. Jag vet faktiskt ingenting. Jag tar varje dag som den kommer och idag är en helt okej dag och den skall jag ta vara på.
 

Ytligt.

2016-04-15 @ 23:50:00
Jag hoppas ni missförstår mig rätt i detta inlägg och förstår att jag inte menar att man inte ska ge varandra komplimanger, för det är inte min poäng. 
 
 
Jag är med i en grupp på facebook, en tjejgrupp och där läggs det upp vad som helst. För att dra exempel på vad vissa inlägg handlar om:
"Jag och min kille har gjort slut, hur ska jag gå vidare?"
"Vilken hårfärg passar jag bäst i?"
"Var kan man fixa sina naglar?"
"Jag blir misshandlad hemma, hur ska jag gå tillväga"
"Langa era bästa låtar"
Ja, ni fattar, handlar om ALLT.
Och vet ni vilka inlägg som får mest kommentarer och likes? De ytliga. Är det för att folk blir obekväma med att beblanda sig med andras problem? För när det kommer till skitsnack så är ju inte fallet så, då är ju allt så spännande osv. Men när andra behöver hjälp så har jag märkt att folk ter sig att dra sig undan...? why tho?
 
 
Det var en tjej som frågade om något, jag tror det var om någon shoppingsida och vissa svarade inte  på hennes fråga utan de bekräftade hennes utseende istället. Visst är det fint att få komplimanger som man inte var beredd på - men det är just där "problemet" ligger. De betonar bara deras utseende, försöker lyfta upp någon genom att bekräfta ett utseende, ett skal.. Varför glömmer folk bort själen? Att bekräfta när man gör något fint för någon annan? Betyder inte det något? 
 
 
 
 
Det här är bara ett skal, det betyder INGENTING. Det som betyder är hur du är som person. Det är det viktiga.
 
 
 
 
 
 
 

Önsketänkande.

2016-04-06 @ 17:46:00
Ni vet när man har så himla mycket tankar som florerar i huvudet som leder till att man inte alls vet hur man ska känna, tänka, reagera, agera? Där är jag just nu. Jag känner så mycket att jag länge har trott att jag "stängt av" men i själva verket så är det väl tvärtom, att jag känner alldeles för mycket. Jag tänker, grubblar, undrar varför och har det här "tänk om" tänket. Men det gynnar mig ju knappast, utan snarare tvärtom och jag vet det.
 
Ibland slår tanken mig och jag tänker på de som är tvärtom - de som inte känner något. Eller det kanske de gör, men inte så att det berör dem på samma sätt som mig, en människa som är så nära till sina känslor. Hur mår de människorna egentligen? När de inte är i kontakt med sina känslor och därför inte kan bearbeta dem på samma sätt? Ibland har jag förbannat mig över att jag är så himla känslig och tar alltid allting så himla personligt men när jag tänker efter så vill jag hellre ha det så, att känna allting så djupt än att inte känna något alls. 
 
 
 
 
Jag vet att vissa av er inte förstår vad jag pratar om eller vad det är jag går igenom just nu och jag önskar som sagt att jag bara kunde skriva av mig om allt. Men jag är en integritets människa. Jag säger inte allt, jag delar inte allt och jag vill inte att alla ska veta allt och den största anledningen till det är väl för att mitt liv var så blottat när jag var yngre. 
 
Det är lustigt det där egentligen med hjärtat och hjärnan. Eller så kan man kalla det för känsla och förnuft.
Känslan står hjärtat för och hjärnan står för förnuftet.
Jag vet vad som är bäst och jag vet vad jag i längden skulle må bra av, det gör jag ju. Men ändå så skulle jag ha valt med känslan i just denna stund. Är det inte konstigt det där? Att man egentligen vet vad som är rätt, men någonting inom en intalar sig att allt kan bli bra ändå, fast man vet att det kanske inte är så.
 
Önsketänkande.

Some good flashbacks

2016-03-25 @ 21:20:06
Jag har tänkt lite kring bloggen, det var flera år sedan jag bloggade på riktigt, men jag känner att jag är redo att komma igång igen. Undrar om jag har några av mina gamla följare här? tvivelaktigt då jag inte haft den öppen på så himla länge, men himla roligt om ni skulle hitta tillbaka. Kommer ni ihåg mina youtubevideos? HAHA. Jag kollade på dem för något år sen och skämdes ihjäl. Hur kunde jag ens ha lagt upp det från början? Nytt år, nytt material ;) Håll utkik! 
 
Nu tycker jag att vi kör en liten flashback med roliga minnen :
 
 
När vi hade köpt en ny dator och man lekte med camen :

 
 
Ifrån en youtube-video. Alltså, om ni bara visste hur mycket jag garvat åt mig själv "Bakom kulisserna". 
Man kan ha jävligt roligt med (åt) sig själv ibland. Ser jag inte ut som en kille eller? 
 

 
Alltså, mitt efternamn är Jehovas vittnen förknippat. Min mammas man var ett Jehovas vittne och jag får så många påringningar hemma pga det och öppnade jag inte dörren så slank de ner dessa i brevlådan- sjukt jobbigt!
 
Jag hade gråtit hela dagen och så ringer en person jag knappt kände och sa "Vi drar och käkar!" Haha, det var så sjukt otippat men otroligt kul och jag vill dra mig till minnes att jag garvade mig igenom hela lunch dejten.
 
 
Ännu mer coola funktioner:
 
Första gången jag var ute efter jag fött Joel. Härlig känsla att få vuxentid igen, dock trött klockan 23 så jag gick hem. Men kul var det!

Haha när jag och en vän spelade in MTV-Cribs.
 
Sist men inte minst; Emily for president.
 
 
 
Cromwell tiderna! haha guuuuuuud. Inga mer kommentarer där.
 
 
AAAH! Det var kul att gå igenom lite. Nog om det förflutna, nu blickar vi framåt i alla anseenden.

"Jag önskar att jag hade kunnat se in i framtiden"

2016-03-25 @ 15:09:00
För det första så måste jag bara säga att jag de senaste åren har blivit väldigt restriktiv när det gäller att tala om mig själv, mina tankar och mitt mående. Varför? För att jag vill må bra, jag försöker vara positiv. Men jag känner även att jag behöver skriva av mig nu när allting bara har vänts upp och ner på mindre än en vecka.
 
Hela min framtid, vem jag är, vad jag vill, vad jag känner. Jag måste liksom omprogramera i min hjärna, även i mitt hjärta och den processen är så jävla tuff! Så otroligt jobbig. Såhär skulle det ju inte vara. Såhär skulle det inte bli.
 
Det som är mest jobbigt är att jag inte längre känner någon glädje. Jag bara MÅSTE orka och jag bara MÅSTE vara glad och jag MÅSTE gömma mina känslor och när man redan känner sig totalt slut i kropp och själ så är det så otroligt energikrävande med hela den här processen.
 
 
Tillbaka till att jag önskar att jag hade sett in i framtiden, det är de orden som jag tänkt på den senaste veckan, OM jag ändå hade kunnat se in i framtiden så hade jag gjort så många annorlunda val. Men när jag verkligen tänker efter så var nog det här något jag hade kunnat förutspå.
 
Men om man tänker såhär: Att man kan dra lärdom av detta. Man kan dra lärdom att sin sorg. Jag vet att det är så, absolut. Om ett år kommer jag nog tänka tillbaka och säga "det var en otroligt tuff tid men jag klarade det." Men jag är så trött på att alltid blicka tillbaka och säga jag klarade det. Jag vill kunna blicka tillbaka och säga "aaah, det var en härligt tid i mitt liv" Jag är så trött på att känna smärtan gentemot att bli en erfarenhet rikare. Förstår ni mig?
 
 
Livet är inte lätt. 

 
 
 
 
 
 
 

01.55

2014-12-15 @ 02:08:42
Klockan är 01.55 och här ligger jag i sängen, sömnlös. Joel har varit sjuk hela veckan så nätterna har bestått av att badda av Joels varma 40 gradiga kropp, gett medicin och tröstat en ledsen kille. Visst blev man trött efter 5 nätter med att inte kunna sova ordentligt, men det var ju mycket värre med han. Lilla älsklingen.❤️ inatt är det första natten som han inte vaknat på (än) men känner sån oro i kroppen så jag kan inte sova. Varför kommer alla tankarna på nätterna? Superkonstigt! 
Men ligger och reflekterar över mitt liv och jag känner mig så.. Det är så mycket känslor som jag inte kan sätta ord på. Men jag kan säga såhär. Jag är  glad som har den familj jag har ( de jag har valt att fortsätta ha kontakt med) och mina vänner. Mina älskade underbara vänner som verkligen finns där för mig och de säger att de alltid finns där och det gör dem. Så underbara! Jag älskar er och ni vet vilka ni är! 








Dr. Phil maraton

2014-10-28 @ 22:53:57


Har ett Dr. Phil maraton nu såhär på kvällskvisten. Joel sover, Victor är iväg
På kryssning och jag har egentid. Det är
Så himla viktigt att kunna ha tid för sig själv, att lägga andra saker åt sidan och bara kunna koppla av. För mig är det svårt att koppla av om det är stökigt eller om jag har tvätt som ska vikas/tvättas. Ja. Jag måste ha ordning och reda hemma annars blir jag jättesnurrig i huvudet. På senaste tiden kanske det gått till överdrift om man frågar Janne och min lillebror Victor som bor med mig. Stackarn, vet inte hur många gånger jag skällt på han. Men jag hatar när man säger "fixart sen". Vadå sen? NU! Måste bättra mig och lära mig att slappna av. Dags att börja fila på nyårslöften, har ju redan en punkt klar. 😜

Den värsta natten på länge.

2014-10-28 @ 00:08:18
Igår jobbade jag ett långpass på jobbet. 9-21 men jag trivs så mycket på mina två arbetsplatser att det inte ens är jobbigt att jobba så många timmar och igår var det som sagt ett sådant långpass. Allt var bra tills jag efter några timmar började känna mig hängig, snorig, kliade i halsen och så fick jag migrän! Vid 20 snåret så mådde jag så pass dåligt att jag gick hem till Janne då jag började jobba 8 dagen efter och det känns så onödigt att åka hem för att bara sova sen i princip stiga upp. Janne var sjuk men jag åkte hem till han ändå för jag skulle bara ta en dusch och sen sova. Duschen fick huvudvärken att försvinna och när jag skulle lägga mig och sova så small det bara till i huvudet. Jag blev SÅ yr, skakig och illamående. Vad fan? Och när man är vikarie så vill man inte ajukanmäla sig för man vill ju visa framfötterna och osäkerheten när man får ett pass nästa gång tär på en. Så däeför valde jag att vänta ut och se om jag blev bättre, men vid halv 12 då kände jag att det fick vara bra. Så blev att sjukanmäla sig och ockupera badrummet. Lite småtokigt att jag skulle  "ta hand om" Janne men så blev det tvärtom istället. Men så kan det bli ibland. Idag mår jag bättre iallafall 😊 våran stockholmsresa blev iallafall inställd. Men det går ju fler tåg. Hehehehe nu var jag lite wolig. 






Jaaaaaa!!

2014-10-25 @ 18:22:13
Wihu! Jag har inte kunnat blogga för att jag glömt bort mitt lösenord. Men jag lyckades knäcka det - äntligen! Igår fick jag världens jävla migränattack så fick bosätta mig på toaletten 😫. Emy var här och vilken tjej alltså! Haha gud vad hon fick mig att skratta och trots att jag låg där helt nerspydd så fick hon mig att skratta. en sån vän borde alla ha! Hann också ta massa selfies mellan skratten. Emy tyckte det var roligt att jag låg där på golvet men ändå tog massa selfies! Haha! 
 Och så måste man försöka se lite snygg ut :
😂   Blev en rolig kväll även fast den slutade tidigt.

Fynd!

2014-09-04 @ 23:37:10


Åh vad förälskad jag blev i denna fina ljusstake. Fyndade den för hundralappen. När min bror såg den frågade han mig om jag blivit jude. Det var tydligen nån judesak. Försökt googla på vad det är han menar, men att skriva "judesak" skulle nog inte ge resultat. Men jag älskar den iallafall 😊

Jag ska bli moster

2014-08-31 @ 20:23:23
Säger bara.. Äntligen! 


Kolla in hennes blogg här (haha hur fan länkar man nu igen? Lovelyrose.blogg.se 

Vill bli frisk!

2014-08-30 @ 20:00:37
Usch. Ni vet när man är så trött men ändå rastlös? Så känner jag och har gjort hela veckan! Har legat sjuk sen i måndags och efter att ha missat massor av roligheter så trotsade jag mig själv igår och gick iväg till en vän. Jag var ute ca 10 min, sen gick jag hem. Idag vaknade jag upp o kände mig sämre än jag gjort på hela veckan! Snälla låt mig bli frisk nu!!!!!! Oh så frustrerande! Tack till min älskling som tagit hand om mig heeeela veckan. ❤️ Vilken stjärna! 
Missar dock kräftskivan idag. Är riktigt ledsen över det faktiskt. Hade behövt träffa mina vänner och bara ha "emily" tid.







Sytt lite kuddar

2014-08-28 @ 21:33:56




RSS 2.0