för ett tag sen gick en nära vän bort till mig, vi bodde på samma behandlingshem och vi var en kvartett.jag, Louise, Louise och Hanna. vi hade så roligt tillsammans men även svåra stunder- men vi fanns alltid där för varandra. när jag fick reda på hennes död så började jag gråta direkt Men det omvandlades nästan direkt till ilska. ilska över hur vården ser ut för de som mår psykiskt dåligt, det är verkligen helt sjukt hur lite hjälp man får. man får böna och be för att få hjälp men hur mycket orkar man be om? man är ju redan helt förstörd!! jag klandrade mig själv väldigt mycket i början! hur kunde jag inte se? jag vet inte. jag vet verkligen inte. kollade tillbaka på våra konversationer på Facebook och det sista jag skrev var "Jag hade en dröm om dig inatt, hoppas du mår bra" varpå hon svarar "haha tokfia (pga det jag hade drömt)" men inget svar om hur hon mådde, men det tänkte jag inte på då. hur kunde jag inte? jag ska verkligen kämpa för de som mår psykiskt dåligt, jag HATAR verkligen att jag ska behöva relAtera till att det hänt en nära till mig, men nu har det hänt. jag har försökt att inte tänka på det så mycket för att jag själv inte mått så bra och om jag mår dåligt och tar på mig ännu mer börda så mår jag bara så otroligt dåligt pch jag orkar inte må dåligt mer. så jag stängde av, tills för nån månad sen. då började jag bearbeta hennes död och det gör så ONT! Inte bara att hon är död, utan att hon mådde så dåligt, att hon gjorde det här valet. hittade en hemlig blogg hon skrev i (hon var väldigt reserverad av sig) och hon hade skrivit "jag vill inte dö, jag orkar bara inte leva". och det mina vänner. det.dödade.mitt.hjärta. Louise var en flitig läsare av min blogg och jag kommer sakna hennes peppande kommentarer. jag älskar och saknar henne så! jag vill bara be er. snälla! om ni märker att någon i er närhet mår dåligt- se till att de får hjälp! låt dom veta att de inte är ensamma. mitt hjärta är återigen brustet och jag hoppas verkligen min vän har fått ro nu. att hon sover gott. men jag lovar dig Louise, din död är bara början på en förändring.
tänker på henne också. och kan inte förstå varför det ska vara så svårt att få hjälp! när man har bett om hjälp flera gånger så ger man upp om att be om hjälp för man vet att svaret är nej. kan inte förstå att sjukvården inte ändrar på det
