.

jag vaknade av att jag låg på alla fyra i sängen och kråmade mig. "Jävla falska förvärkar" tänkte jag för mig själv. Vanligtvis brukade jag väcka victor när jag hade ont, men nu skulle han upp och jobba klockan sju och så trodde jag delvis också att det bara var falska värkar igen. Vågade ju inte tro nått annat, blivit lurad av min kropp många gånger förr.


Nästa värk jag vaknade av gjorde satans ont, jag sträckte mig till telefonen och kollade på klockan. 06.30. "Nu väcker jag victor" tänkte jag. fanns ju inte så mycket han kunde göra åt min värk, men han skulle ju ändå gå upp, så jag väckte honom. "jag har värkar" sa jag. Han frågade om de kändes starkare än mina falska förvärkar jag haft dagarna innan. "Nej, det är samma" svarade jag besviket. Han uppmuntrade mig till att försöka somna om. Jag försökte, men det gick inte. Så jag gick upp och gjorde Victor sällskap tills han skulle till jobbet, sen hoppade jag in i en dusch och det gjorde jag för att kära bettan sa till mig "att om det är riktiga värkar så går det inte över med en dusch" Och detta har jag gjort flera gånger innan, ,hoppat in i en varm dusch vilket har lett till att värkarna försvunnit och min besvikelse kommit tillbaka om att det inte kommer komma nån liten bebbe just idag.


Jag vet inte hur länge jag hade suttit i duschen och sköljt varmt vatten på magen, 5 minuter kanske. Jag satt och tänkte på en tjej som hette Line i unga mödrar och hennes samtal med en vännina till henne om att hennes vatten gått i duschen. Jag önskade mitt vatten också gick i duschen. Då slog det mig, tänk om det gått nu? jag stängde hastigt av vattenkranen för att jag ville inte att vattnet skulle ha gått utan att jag märkt nått. När jag skulle resa mig ser jag nånting gult mellan mina ben, jag för dit handen och känner och ser hur kletigt det är.
SLEMPROPPEN! tänkte jag och ville springa upp och ringa Victor men stoppade mig själv när jag kom på ; det var ju inget blod? Slemproppen ska ju komma med blod? eller? Jag blev osäker och satte på mig en binda och direkt så kände jag hur det rann. Kollade i bindan och ser blod. "Nu är det på gång" tänkte jag och "sprang" till telefonen ( snarare guppade fram o tillbaka) och ringde Victor och berättade att slemproppen gått. Han hade inte ens kommit halvvägs till jobbet och frågade om han skulle vända. "Nae gör inte det, värkarna har gått över" sa jag och hoppades på att de skulle komma tillbaka.



07:56

08:02

08:08

08 :13

Jag känner hur ont de börjar göra nu. Men tror fortfarande att det är falska värkar, vågar inte tro annat.
Jag loggar in på face och pratar med Mamma & bettan. De tror att det är dags. men värkarna är ju inte regelbundna?

08:30

08:35

08:40

(EXAKT VAR 5 minut, strange!)

08:44

Victor ringer och frågar hur det går. "sådär" svarade jag. Vad ska jag säga? Jag ville inte att han skulle komma hem från jobbet och att det skulle visa sig vara falskt alarm. Jag ville att fler värkar skulle komma för att vara säker på att det var dags. Jag ringde Förlossningen och de sa att jag skulle komma upp. Men jag väntade ändå ett tag med att ringa Victor, just in case.

08:48

08:53

09:01

09:09

09:15

Victor frågar återigen om han ska komma hem, ja KOM! sa jag. Nu började jag få riktigt ont.

 09:15

09:24

Vi åkte upp till sjukhuset och jag bad om att värkarna inte skulle ta slut innan vi hunnit komma dit.
När vi kom fram fick vi komma in i ett rum och jag blev undersökt av en barnmorska som hette Jonna :)
"mm, du är öppen.."
YES! Jag var öppen! jag skiter i hur lite, jag är ÖPPEN! tänkte jag
".. 5 CM"
"nu gör vi så att vi skriver in dig"
"Va!? NU? IDAG? :O . Oj, kommer jag föda idag?" frågade jag chockat
"med stor sannolikhet" svarade hon.