Some good flashbacks
2016-03-25 @ 21:20:06Jag har tänkt lite kring bloggen, det var flera år sedan jag bloggade på riktigt, men jag känner att jag är redo att komma igång igen. Undrar om jag har några av mina gamla följare här? tvivelaktigt då jag inte haft den öppen på så himla länge, men himla roligt om ni skulle hitta tillbaka. Kommer ni ihåg mina youtubevideos? HAHA. Jag kollade på dem för något år sen och skämdes ihjäl. Hur kunde jag ens ha lagt upp det från början? Nytt år, nytt material ;) Håll utkik!
Nu tycker jag att vi kör en liten flashback med roliga minnen :
När vi hade köpt en ny dator och man lekte med camen :
Ifrån en youtube-video. Alltså, om ni bara visste hur mycket jag garvat åt mig själv "Bakom kulisserna".
Man kan ha jävligt roligt med (åt) sig själv ibland. Ser jag inte ut som en kille eller?
Alltså, mitt efternamn är Jehovas vittnen förknippat. Min mammas man var ett Jehovas vittne och jag får så många påringningar hemma pga det och öppnade jag inte dörren så slank de ner dessa i brevlådan- sjukt jobbigt!
Jag hade gråtit hela dagen och så ringer en person jag knappt kände och sa "Vi drar och käkar!" Haha, det var så sjukt otippat men otroligt kul och jag vill dra mig till minnes att jag garvade mig igenom hela lunch dejten.
Ännu mer coola funktioner:
Första gången jag var ute efter jag fött Joel. Härlig känsla att få vuxentid igen, dock trött klockan 23 så jag gick hem. Men kul var det!
Haha när jag och en vän spelade in MTV-Cribs.
Sist men inte minst; Emily for president.
Cromwell tiderna! haha guuuuuuud. Inga mer kommentarer där.
AAAH! Det var kul att gå igenom lite. Nog om det förflutna, nu blickar vi framåt i alla anseenden.
"Jag önskar att jag hade kunnat se in i framtiden"
2016-03-25 @ 15:09:00För det första så måste jag bara säga att jag de senaste åren har blivit väldigt restriktiv när det gäller att tala om mig själv, mina tankar och mitt mående. Varför? För att jag vill må bra, jag försöker vara positiv. Men jag känner även att jag behöver skriva av mig nu när allting bara har vänts upp och ner på mindre än en vecka.
Hela min framtid, vem jag är, vad jag vill, vad jag känner. Jag måste liksom omprogramera i min hjärna, även i mitt hjärta och den processen är så jävla tuff! Så otroligt jobbig. Såhär skulle det ju inte vara. Såhär skulle det inte bli.
Det som är mest jobbigt är att jag inte längre känner någon glädje. Jag bara MÅSTE orka och jag bara MÅSTE vara glad och jag MÅSTE gömma mina känslor och när man redan känner sig totalt slut i kropp och själ så är det så otroligt energikrävande med hela den här processen.
Tillbaka till att jag önskar att jag hade sett in i framtiden, det är de orden som jag tänkt på den senaste veckan, OM jag ändå hade kunnat se in i framtiden så hade jag gjort så många annorlunda val. Men när jag verkligen tänker efter så var nog det här något jag hade kunnat förutspå.
Men om man tänker såhär: Att man kan dra lärdom av detta. Man kan dra lärdom att sin sorg. Jag vet att det är så, absolut. Om ett år kommer jag nog tänka tillbaka och säga "det var en otroligt tuff tid men jag klarade det." Men jag är så trött på att alltid blicka tillbaka och säga jag klarade det. Jag vill kunna blicka tillbaka och säga "aaah, det var en härligt tid i mitt liv" Jag är så trött på att känna smärtan gentemot att bli en erfarenhet rikare. Förstår ni mig?
Livet är inte lätt.
