.

Inatt drömde jag en riktigt otäck dröm. Jag vaknade upp kallsvettig och det gjorde så himla ont i mitt hjärta,på riktigt, den smärtan var inte att leka med..

 

Jag trodde för en sekund att allt bara var en dröm, men insåg att min mardröm var min verklighet. Jag syftar inte på någon specifik människa i min omgivning, utan jag tänker på relationen mellan mig och vissa.

 

Jag önskar ibland att människor bara kunde se in i mina ögon och veta min historia. Utan att behöva öppna min mun, utan att vidröra min själ, utan att tvinga fram mina minnen, utan att tänka.

 

Jag kan förstå att det låter som att jag är deppig, men det är jag inte. Jag behöver bara skingra mina tankar de dagar som jag har en dålig dag. Egentligen har jag faktiskt haft väldigt väldigt bra dagar/veckor med undantag för vissa stunder.

 

Ibland tillåter jag mig själv att känna, men ibland orkar jag inte.

 

Jag känner mig fortfarande riktigt utmattad och de saker jag gör för att inte få mig att känna mig utmattad, de saker som ska ge mig energi, gör bara i slutändan så att jag känner just det -utmattad.

 

Jag är trött i själen.

 

Jag försöker se fram emot så mycket, men jag ser ingen mening med någonting (just nu) Jag vet att jag kommer att må bättre, så jag härdar ut. Men det skulle vara så skönt att få falla och gråta och ruska av mig, så jag kan vara redo att klättra uppåt.

 

Nu känner jag bara att jag är fast i ett hål och att jag, för min egna skull, faktiskt kan få falla de sista centimetrarna till botten och att få vara där ifred tills jag torkat mina tårar och är redo att ta mig upp.

 

Nu är jag inte redo för någonting. Jag står bara och stampar på samma ställe. Kanske samlar jag kraft inför raset jag känner att den behöver, för att sedan orka stå. 

 

Jag vet inte.

 

Jag vet ingenting mer än att jag är riktigt stark. 

Jag har gått igenom så himla mycket och jag kommer att komma över allt jag gått igenom den sista tiden. Det är just det jag uppskattar med mig själv; att jag är så nära till mina känslor och accepterar dem, oavsett vilka känslor det är. Och så min självinsikt. Jag VET att allt löser sig och jag är tacksam att jag får dra ännu en lärdom av min resa här i livet.

 

Jag önskar inte någon något illa, jag önskar alla människor kärlek och harmoni. Jag orkar inte hata, för i slutändan är det bara min energi det drabbar. 

 

Ensamheten..
Det var längesen.
Så himla längesen.
Ska jag vara ärlig så skrämde det mig så otroligt mycket. Att vara ensam är ju det mest skrämmande som finns, tänkte jag.
De veckorna Joel skulle vara hos sin pappa, hur skulle jag fixa det? Vad skulle jag göra? Vad gör man när man är ensam? Hur hanterar man det? Alla känslor som jag känner, hur ska jag hantera allt?

 

Jag vet ju inte ens vad jag känner, eller om jag ens känner något. Jag har liksom ingen pli på mina känslor.
Det bara finns där, överallt men ändå ingenstans. Allt blev så överväldigande att jag bara stängde av känsloknappen, men ändå så känner jag så mycket. Märkligt det där.

 

 

Det kändes nästan som en livskris, eller ja, det var faktiskt en mindre livskris för mig.

Att ha nya känslor att hantera, nya rutiner, ny lägenhet, nytt allt. Så allt det här var riktigt tufft och jobbigt för mig att kunna hantera. Ska jag vara ärlig så vet jag fortfarande inte hur jag har lyckats stå upp på mina ben, skratta, faktiskt vara glad och se det roliga och positiva i saker och ting.

 

 

Kanske är det för att jag är starkare nu då jag är några erfarenheter rikare sen mitt förflutna,
att jag kan se att jag lärt mig något av detta, att tacka och se på denna svårighet med ett öppet hjärta och sinne för att detta är något jag kan ta med mig och bli rikare utav.
Eller så kanske det är för att jag på något sätt ändå känner mig lättad och innerst inne vet att detta ändå är rätt val? Jag känner med hjärtat och tänker med hjärnan, precis som alla andra. Och jag känner en sak men tänker en annan. Att vara förnuftig när man har dessa känslor är ganska svårt, det går, men det är svårt.

 

Äh,Jag vet inte. Jag vet faktiskt ingenting. Jag tar varje dag som den kommer och idag är en helt okej dag och den skall jag ta vara på.